Barfota lejon

Det fanns huggen småved av björk i vedboden som jag huggit, mest som brasved. Varken Stig eller Bånge förstod att om man stoppar sur ved i en säck, så torkar den inte. Stig och jag talade inte med varandra, så jag visste inte vad han hade i tankarna. En dag – Karin var inte hemma – kom Bånge in. Jag tror att han fick kaffe och vi satt och pratade, och plötsligt nämnde han den här incidenten från skogen. ”Du kunde väl ha låtit bli att dra fram det där med veden när Hirsch var med”, sa han. Jag svarade då att ”det var din egen dumhet som gjorde det, du provocerade mig till det”. Han sprang upp från bordet och skrek: ”Du har lyckats få iväg en, men mig får du inte iväg!” Sen stack han hem. Jag förstod då att Stig skulle sluta och jag hade väl inget val heller. Jag gick raka vägen till telefon och ringde upp honom och frågade om han skulle ha skriftlig eller muntlig uppsägning. Han svarade det räcker med muntlig, ska vi säga från och med nu? Så när Karin kom hem fick hon höra nyheten. Stig flyttade i panik, kan man säga, till Junsele i Ångermanland. Där var han i tre veckor och sedan kom han till Svärdsjö i Dalarna. Var han befinner sig nu vet jag ej. Det har varit nytt folk på Karsbo sen vi slutade, men de blev uppsagda. För det första var det överavverkat, för det andra så skulle en eventuell virkesköpare få avverka själv.

Nästa gång jag skulle fylla år blev jag 56 och för närvarande arbetslös. Hur skulle den situationen klaras? Karin tyckte att jag skulle försöka något annat än skogen för den borde jag väl ha fått nog av. Jag hade svarat ganska ingående på en annons angående skogsarbete från Korsnäs-Marma i Stjärnsund, Dalarna. Även Stora Kopparberg hade jag kontaktat. Där fanns jobb och bostad vid sjön Rämen, också i Dalarna. Karin och jag tog bilen och gjorde ett besök på Smedjebackens Valsverk i Smedjebacken. Vi följdes åt i verket och tittade, men inget blev bestämt, men några dagar därefter ringde de från anställningskontoret och talade om att de skaffat mig bostad om jag ville börja hos dem.

De dagar jag tittade mig om efter nytt arbete tog jag av semestern, så jag gjorde mig ingen brådska. På följande platser blev jag erbjuden arbete: Avesta Jernverk, Korsnäs-Marma, Stora Kopparberg och Smedjebackens Valsverk, alla i Dalarna. I Norberg blev jag anställd hos följande när jag ville: Nordansjö Sågverk, Forsells Konststen samt Spännarhyttan. Eftersom jag arbetat i Fagersta Bruk tidigare var jag även dit och hörde mig för. Jobb fanns, men vilket skulle jag ta?

Efter mycket parlamenterande blev det tråddrageriet där jag varit tidigare, men nu blev jag inte tråddragare utan galvanisör i Patenteringen, som också hör till tråddrageriet. Jag hade kontaktat arbetsförmedlingen här i Norberg, men tänk så svårt det var för dem att åstadkomma någonting. själv behövde jag inte ens visa betyg. Vi måste också skaffa ny bostad. Vi hade bott så länge i Norberg och hade så mycket vänner och bekanta, så därför köpte vi en bostadsrättslägenhet på Ringvägen och bosatte oss där. Karsboepoken var slut och en ny började. Att åka mellan Norberg och Fagersta var ju ingen svårighet, det var bara en dryg mil.