Barfota lejon

Min nästa arbetsgivare blev civilingenjör Olof Hirsch, Stockholm. Hirsch hade en lantegendom i Norberg. Karsbo Gård hette platsen. Gården hade 80 tunnland jordbruk och 1000 tunnland skogsmark. Karin hade arbetat rätt länge hos fru Hirsch, bland annat med städning, skötsel av trädgård samt en massa andra arbeten. Hon gick där som husföreståndarinna. Det var mycket av den anledningen som jag kom dit och Hirsch behövde en skogsarbetare. En hästkörare, Arne Eriksson från Hamrånge, hade också nyss blivit anställd. Vi fick en helt nyrustad stuga att bo i och ett nytt garage, allt till låg månadskostnad. Jag behövde inte hålla på med ved som tidigare, för nu hade vi oljeeldning, vilket var lättsamt och bra.

Det finns mycket att säga om Karsbo. Denna lantegendom hade Hirsch förvärvat när andra världskriget bröt ut, troligtvis för att ha någonstans att ta vägen om Sverige blev indraget i kriget. Stockholm skulle väl bli både bombat och utrymt i en krigssituation. Jag frågade honom en gång varför han köpt egendomen. Han svarade att han haft problem med sina skatter och därför hade han skaffat sig den som ett avdragsobjekt. Hirsch var ägare till Nordiska Bokhandelen i Stockholm, som var rätt så stor med många anställda och stor omsättning. På Karsbo Gård var familjen nästan varje veckoslut; då var alltid flaggan i topp som välkomsthälsning.

Alla hus var gamla och illa medfarna, men det gamla skulle bevaras, för det hade ju en gång varit en bergsmansgård med anor. Fagersta-Posten intervjuade Hirsch och då berättande han följande under den här rubriken: Direktör ville stressa av sig – köpte hel by, 30 hus, 5 sjöar. Karsbo Gård var två hopslagna egendomar. I husen som hört till den ena egendomen, där bodde vi som arbetade i skogen. Det var två likadana hus som rustats upp för vår räkning. Det var även en stor uthuslänga som bland annat inrymde en ladugård, vilken gjorts om till svinhus. Ett år hade vi 6 grisar att sköta om. Arne Eriksson och vi fick varsin gris för skötseln. Våran vägde mellan 90 – 100 kilo, så vi hade fläsk i massor.

Mitt ovanför våra bostäder låg Karsbo skola. Skolan hade Hirsch köpt av Norbergs kommun när skolgången upphörde där. Den fungerade nu som fritidshus för familjen Svartengren. Det var dotter och måg – hon hette Ulla och han Rolf. Svartengren var militär. Först var han chef för F1 i Västerås och sen överste i försvarsstaben. På den andra gården var det två stora boningshus. I det ena bodde familjen Hirsch och i det andra lantmästarn. Det skulle vara folk med titlar, annars dugde det inte. Båda husen var gamla och dåliga; vanliga människor skulle knappast velat bo där.

Det centrala på Karsbo var väl de två loftbodarna, någonting lika Ornässtugan i Dalarna. I den ena loftboden åts det älglunch när det var älgjakt. Där satt alla hornkronor av älgtjurar som blivit skjutna under åren. Det var mest cykelstyren, som vi säger. När det var älgjakt på höstarna var det en massa folk anställda som drevkarlar. Då var det folk som tyckte det var roligt att komma ut i skogen någon dag. Det var folk med höga titlar som deltog som jägare, särskilt inbjudna varje år.