Barfota lejon

Jag kommer så väl ihåg vilka skogar det var i Fagersta och Norberg när vi kom från Norrland. Den längsta och grövsta skog jag högg i Norberg var i Räkenviken vid Gäsjö dammsjö. Som regel blev det fem långa stockar och flera massabitar av varje gran. Flaggstången som står vid ASEA:s huvudkontor i Västerås, den har jag huggit. Den var 32 meter lång och står på ett fundament för att komma riktigt till sin rätt. Hela tiden som jag var anställd hos Surahammar var det bara arbete, både i den dagliga sysselsättningen och på fritiden.

När kriget slutade 1945 trodde folk i största allmänhet att nu skulle det bli fred på jorden. Förenta Nationerna bildades och man byggde den stora FN-skrapan. Där skulle representanter från världens nationer träffas och där skulle tvister lösas i samförstånd. Det visade sig ganska snar att det blev motsättningar mellan Öst och Väst. Atombomben hade ju USA redan under kriget. Det var detta fruktansvärda vapen som blev insatt i Japankriget. Det var städerna Hiroshima och Nagasaki som utraderades. Därmed kapitulerade Japan som sista land i andra världskriget. Atombomben, detta hemska vapen, hade därmed gjort sitt, trodde man, men vilken illusion! År 1954 beviljade det amerikanska representanthuset över 1000 miljoner dollar för tillverkning av nya väte- och atombomber. Moskva rapporterade också att man lyckats framställa kvävebomber.

Innan jag lämnar 50-talet vill jag skriva om mitt skötebarn, Vietnam. Detta land har varit ett av det mest utsatta när det gäller krig. Vietnameserna var på 50-talet underställda Frankrike; det hette då Franska Indokina. Den 7 maj 1954 föll bergsfästet Diem Bien Phu och 20 000 man ur garnisonen under befäl av general de Castries måste överlämna sig till vietnameserna. Militärt sett betydde det att Frankrike förlorat Indokina. I sju år hade pågått ett enormt blodigt och för fransmännen mycket dyrt krig.

Om man följer historien så ser man hur krig och naturkatastrofer avlöst varandra med jämna mellanrum. Den 26 juli 1956 kolliderade Svenska Amerikalinjens passagerarfartyg ”Stockholm” och italienska atlantfartyget ”Andrea Doria” ute på öppna havet. ”Andrea Doria” sjönk och ett fyrtiotal personer omkom vid olyckan.

Innan vi flyttade från Gäsjö så fick jag jägmästaren att gå med på att dika ut ett surhål som luktade pyton. Vi kallade det för Klossdammen. Där gick avloppet ut och där brukade änderna simma i slammet. Det var gamla potatiskällare kvar. Jag tyckte att de hade tjänat ut så jag fick löfte av skogvaktaren att riva dem.

1959 var en snörik vinter. Då högg jag vid Mortjärn. Mina arbetskamrater där var Emil ”Torpe” Andersson, Sven Axelsson, Johan Johansson. bland andra. Det var i Mortjärn som Hjalmar Eriksson körde ner hästen Lukas. Efter ett väldigt kämpande fick vi så småningom upp den helt oskadd.

Genom mitt fackliga arbete blev jag skickad på kurs till Brunnsvik. Det var en LO-kurs som varade i 14 dagar. Det var en skön avkoppling från det dagliga slitet – eget rum, god mat och sång till varje måltid. Det var kursdeltagare från alla landsdelar i Sverige så jag fick många bekanta under kurstiden.