Barfota lejon

När jag ändå är inne på historia måste jag nämna att Sovjetunionens härskare Josef Stalin dog den 6 mars 1953. Han hade varit ledare sedan 1925 vilket han blev efter Lenins död. Den 1 oktober 1955 beslutade riksdagen att slopa motboken på vin och spritdrycker. Seklets sista totala solförmörkelse inträffade den 30 juni 1954. Nästa totala solförmörkelse blir den 16 oktober 2126.

Under den tid vi bodde i Gäsjö så arbetade Karin också tidvis. Mest var det plantsättning på försommaren men hon var även med och röjde i skogen. Sommartid var hon också nere på ”Herrgårn”, som det kallades, och klippte gräsmattan. När jag började åt Surahammar var det på Fraggs bevakning och skogvaktaren hette Ekestubbe. I Norberg var det 3 bevakningar. Förutom Fragg så var det Nyhyttan och Gäsjö. Skogvaktaren i Nyhyttan hette Nydén och i Gäsjö var det Bertil Hedmark, som också var vår granne.

Familjen Hedmark bestod förutom Bertil av hans fru Ellen samt sönerna Gunde, Bo och Leif. Som grannar var de väldigt trevliga, vilket vi satte stort värde på. Det hus vi bodde i kallades Smedbyggningen av den anledningen att det hade bott smeder här tidigare. Det hade funnits hyttor och smedjor på många platser i Norberg, vilket jag återkommer till längre fram. Det var två lägenheter samt två enkelrum på det nedre planet och på det övre planet två enkelrum och en stor vind med garderober. Det bodde en tant på ett enkelrum, det mitt ovanför oss, och hon hette Anna. Tant Anna var otroligt snäll. Vi tyckte alla bra om henne och speciellt Kerstin, som tillbringade många timmar i hennes sällskap. Under de sju år som vi bodde i Gäsjö var det stor omsättning på folk. Både familjer och ungkarlar flyttade med jämna mellanrum in och ut i Smedbyggningen.

Jag var organiserad i ”Skogs och flottnings” som det hette förr, och kom med i styrelsen ganska snart. Efter några år blev jag ordförande med allt vad det innebar. Alla förhandlingar fördes på det lokala planet om det inte blev allt för stora tvister. Det blev mycket övertidsarbete med fackligt jobb utan ersättning, det var mångas lott. Den första jägmästaren jag hade i Gäsjö hette Netterkvist, men han flyttade rätt snart och efter honom kom Erik Virén. En jägmästare på den tiden var en riktig ”höjdare”; de ville helst att man skulle stå i enskild ställning när man tilltalade dem. Att dua dem var helt otänkbart. När Gäsjöborna tilltalade skogvaktaren sa dom alltid ”han” eller ”skogvaktarn” vilket jag hade väldigt svårt att göra. Både Karin och jag blev ganska snart ”Du” med Hedmarks, vilket var en fin gest från deras sida.

Genom mitt fackliga arbete kom jag med i företagsnämnden på Surahammar. Det var många förvaltningar inom Surahammars Bruks AB. det var Jernverket i Surahammar och Spännarhyttan i Norberg, Lantbruk i Svanå, Färdskär och Lisjö samt skogsförvaltningar i Norberg, Surahammar, Svanå och Lisjö. Varje förvaltning hade sin företagsnämnd, men en gång varje år var vi samlade till Surahammar på ett gemensamt företagsnämndssammanträde. Disponenten gick då igenom varje förvaltning och redogjorde för resultaten, om de var bra eller dåliga. Vi blev även bjudna på ett stort julbord med mat och dryck av bästa märke. Vi från Norberg åkte buss till sammankomsten. Den var som regel på kvällstid så det blev sent innan vi kom hem.