Morfar hade sin egen favoritfåtölj i vardagsrummet, en roströd som senare ersattes av en beige. Ett minne som fladdrar förbi från tid till annan är hur han sitter i fåtöljen och rabblar namnen på Jakobs 12 söner. ”Ruben, Simeon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Aser, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin.” Mycket inspirerande för en som inte kan motstå såna kunskaper, och nu sitter jag själv och kan dela med mig av samma allmänbildning från min egen (gröna) fåtölj.
Ibland kom det oväntade talesätt. Ett jag har burit med mig och som är extra användbart när man hör en smäll är: ”Nu sköt dom n’Edvard.” Måste sägas på norrländska, ska tilläggas. Problemet är att det låter lite väl brutalt om man analyserar det hela, men så tycker jag att det är med många talesätt som var vanligare förr. När jag använt det vid några tillfällen har jag fått oförstående blickar, så jag väljer att säga det tyst i huvudet oftare än jag uttalar det högt. Tänk vad man bär med sig från de tidiga åren genom hela livet.


Lämna ett svar till gkaxelsson Avbryt svar