Morfar var noga med att hålla sig välansad och i trim. Jag minns ljudet av rakapparaten, sen lite stänk med rakvatten och hans erbjudanden om en kindgnugg efter utförd procedur. Vilken charmör!
Vid ett par tillfällen var det inte bara den egna hakan som han brydde sig om. Vi stannade till och småpratade med några vi stötte på i Karlberg och plötsligt vände sig morfar till den äldre av damerna: ”Och skägget växer?” En tid senare, på kyrkogården, gjorde han likadant när vi pratade med ett par damer som satt på en parkbänk.
Okej, jag får ge honom rätt i sak, det var korrekta iakttagelser bägge gångerna, och jag tror säkert att han i sin omtanke unnade dessa söta tanter ansade hakor. Ett kvitto på att hans synförmåga var mer välbevarad än deras? Kanske en känga till de medföljande anhöriga som inte hjälpt till att hålla efter? Får medge att just där och då kröp det lite i mig, men så fort jag ser oönskade strån på min egen haka minns jag dessa ögonblick med ett leende. Sens moralen som jag tagit med mig är: ”Ser du nåt så säg nåt”. Om läget är bra såklart och alltid på ett schysst sätt. Och att inte glömma att titta i badrumsspegeln med glasögonen på från tid till annan.
Barfota lejon 
Lämna en kommentar