Barfota lejon

Huset som vi köpt var stort. Det var två våningar med en lägenhet i varje plan. Frits blev intresserad och flyttade också till Vivsta. Det var han, Svea och Berth som bodde i lägenheten på andra våningen. Karin, jag och Tage bodde på nedre planet. Butiken var i ett fristående hus, ett mindre sådant, och cyklarna reparerade vi i en uthuslänga. Det var ett drömläge för en rörelse mitt i ett folkrikt samhälle. Vi var övertygade att det skulle gå bra.

Kriget var inte slut än men det började gå in i ett avgörande skede. Tyskarnas reträtt från Stalingrad var vändpunkten. När vi flyttade från Nordhallen var jag inkallad. Det blev sista gången för min del. Jag kom väl till Vivsta någon månad efter de andras ankomst. Det var inte så lätt att driva rörelse. Folk hade lite pengar. Industrierna hade gått på sparlåga under kriget. Femton kronor i månaden som avbetalning på en cykel klarade inte alla av. Ransoneringarna fortsatte. Alla livsmedel var praktiskt taget ransonerade. Till och med cykelgummi var licensbelagt. Om en kund skulle ha en cykel lagad var det inte lätt alla gånger. Slangen var så full av lappar att det knappast gick dit fler. Om jag satte på en lapp så kanske kunden kom tillbaka och sa att den där lappen höll inte tätt. Då var det som regel någon av de gamla som var otät.

Efter ungefär ett år flyttade Frits med familjen för att börja annan verksamhet. I början av 1945 sålde vi rörelsen till Arnold Nord. Han hyrde lokalen av oss. Jag måste nu ut och skaffa annat jobb, men var ta bröd i öknen? Jag hamnade på en kurs för huggare långt uppe i Graninge i Ångermanland. Karin och Tage var ensam under veckan; till helgerna åkte vi hem. Jag var inte så länge där för jag fick arbete på Vivsta varvs sulfatfabrik. Mitt jobb blev i sodahuset, först som infraktare av sulfat och sedan som sodabrännare. Jag trivdes aldrig; det var en otrevlig arbetsplats. Inte långt efteråt sålde vi huset också. Det var en färghandlare som köpte av oss. Vi hyrde på ett år av honom. Jag tänkte att under tiden vi bodde kvar få tag i något annat.

Stora ting var på gång ute i världen, en uppseendeväckande nyhet av stora mått. Klockan 21 den 1 maj 1945: Adolf Hitler är ej mer i livet. Han och Eva Braun har begått självmord. FRED I EUROPA! Stockholm 5 maj 1945 Danmark fritt! London 7 maj Norge fritt!

Från och med den 17 september får följande varor säljas fritt. Makaroner, bruna bönor, potatismjöl, mandel, koksalt samt sodablötläggningsmedel. Tobaken får säljas fritt den 21 september. Under ransoneringstiden har 2 200 000 svenskar haft tobakskort.

År 1945 gick till ända. Det blev bättre på arbetsmarknaden. Sjöfarten började komma igång men ännu var minfaran stor till sjöss. Jag var på många platser och sökte jobb men det var omöjligt att få bostad i samband med arbete. Vi var nu inne på år 1946. I augusti skulle vi bli en familjemedlem till. Jag hade eftermiddagsskift på fabriken. När jag kom var det oroligt; Karin hann knappt ner till BB, så nära var det. Jag tyckte hon nyss åkt när man ringde och gratulerade till faderskapet. Vi hade fått en flicka som skulle heta Kerstin. Nu hade vi önskebarnen; visst var vi glada och lyckliga. Jag försökte att skaffa oss något annat ställe, men det var inte lätt.