Barfota lejon

Om man gick de fyra trapporna (okej, två våningar) ner från lägenheten på Ringvägen så kom man till källaren. Där var det spännande och samtidigt lite läskigt att vara. En lång korridor som gick under hela huset. Lyset som var tidsinställt och som släcktes innan man hunnit fram till nästa lysknapp. Fantasin ville gärna skena iväg med en när man var liten och benen korta.

Till källaren gick man om man skulle tvätta. Där fanns också förråd och matkällare som hörde till lägenheten. Förrådet var välorganiserat och prydligt, var sak på sin plats. Och i matkällaren stod mängder av syltburkar och saftflaskor – resultatet av flitig bärplockning och kokning. Alltid lika härligt att hämta upp något gott till maten eller fikat.

Om man fortsatte hela korridoren fram så kom man till ett cykelförråd innan man nådde till ytterdörren. Väl ute i det fria så behövde man bara gå tvärs över en liten grusplan för att komma till nästa hyreshuskropp och garaget där den blåa Amazonen bodde. Garaget var också ett under av fin ordning. Där fanns allehanda verktyg, cyklar, skidor, skridskor och något träningsredskap. Paradföremålet var en slipsten och det säger sig självt att en gammal skogsarbetare skulle ha en sån. Här var morfar gärna och pysslade på. Kvalitetstid.