Ovanför morfars skrivbord fanns det en vägghylla. Det kan ha varit en ”stringhylla” men jag är inte helt säker. Hursomhelst minns jag att det brukade finnas en Läkerol Special där. Morfar tog fram asken, knäppte med fingrarna på den och bjöd gärna. Jättegott! Jag skulle gärna köpa en ask av nostalgiska skäl, men tyvärr slutade de tillverkas i fjol.
I vardagsrummet fanns en stor bokhylla som täckte det mesta av en av väggarna. Längst till höger på bokhyllan fanns ett barskåp (det står numera inne på vårt kontor/gästrum) och i översta lådan fanns en liten träskål med godis. Polkagrisar, twist, bridgeblandning… Alltid lika spännande att se efter.
En gång var jag dock svårflörtad, och det var i vuxna år. Jag hade fått svår migrän på vägen dit och la mig genast på sängen med mörklagt fönster. Illamåendet var inte att leka med. Efter en kort stund knackade morfar på dörren och frågade: ”Vill du ha en fettisdagsbulle?” Tajmingen var usel men intentionen var den bästa. Jag älskar semlor och varje gång jag dukar fram en semla så tänker jag på den här händelsen och jag hör hans norrländska stämma i huvudet.


Lämna ett svar till gkaxelsson Avbryt svar