Kategori: Mina minnen
-
Mata änder
Morfar var snäll mot djuren. Han var i regel en lugn och stabil person så jag kan tänka mig att djur kände förtroende för honom. Bland hans historier – jag tror de var sanna – så minns jag särskilt hur han hade sällskap av en tjuvaktig fågel som han delade matsäck med när han jobbade…
-
Ärligt talat
Morfar var noga med att hålla sig välansad och i trim. Jag minns ljudet av rakapparaten, sen lite stänk med rakvatten och hans erbjudanden om en kindgnugg efter utförd procedur. Vilken charmör! Vid ett par tillfällen var det inte bara den egna hakan som han brydde sig om. Vi stannade till och småpratade med några…
-
Små trudelutter
I köket var radion ofta på. Det blev en och annan svängom till glädje för alla inblandade. Gammeldans, gärna en schottis. Morfar var en visslare, och passande nog var det hos honom som jag såg filmen ”Kan du vissla Johanna” för första gången. I en av lådorna i bokhyllan fanns ett par munspel. Det ena…
-
Hjärngympa
Morfar hade ärvt sin vetgirighet från sin mamma. Hon var tydligen byns levande uppslagsverk och äpplet föll inte långt från trädet. Kanske hade hans pappa samma fallenhet men det förtäljer inte historien. Morfar hade faktaböcker, uppslagsböcker, Guinness rekordbok och almanackor. Allmänbildad var bara förnamnet. Ofta hittade man honom med ett korsord när han inte var…
-
Plocka blommor
Om man korsade Ringvägen och gick förbi äldreboendet Björkängen så kom man till skogen. Där fanns en stig som ledde fram till Karlberg, hembygdsföreningen, och Lapphyttan. Det var alltid trevligt att gå dit och titta på gamla hus och gruvmiljöer. Om jag minns rätt fanns det en kolmila där också. Eller så var det nån…
-
Experten i soffan
Ibland tittade vi på sport tillsammans. En fin tradition var backhoppningen i Garmisch-Partenkirchen om vi hälsade på över nyår. Vi upplevde tiden både före och efter V-stilens intåg. Finländare, österrikare och Boklöv. Våghalsiga män som kastade sig utför 90-metersbackar utan darr på manschetten. I träskålen fanns mandlar och nötter och en tång att knäcka dem…
-
På underground-nivå
Om man gick de fyra trapporna (okej, två våningar) ner från lägenheten på Ringvägen så kom man till källaren. Där var det spännande och samtidigt lite läskigt att vara. En lång korridor som gick under hela huset. Lyset som var tidsinställt och som släcktes innan man hunnit fram till nästa lysknapp. Fantasin ville gärna skena…
-
Si estas bela
På nåt sätt kom morfar i kontakt med det konstruerade språket Esperanto och hans favoritfras var ”si estas bela”, alltså ”hon är vacker”. Men jag vill minnas att han översatte det till ”jag är vacker”, inte alls långsökt, för jag tycker att morfar hade en helskön självkänsla. Han vågade vara nöjd med sig själv och…
-
Ständigt i rörelse
Morfars tidiga år formade honom till att vara en fysiskt aktiv och strävsam människa hela livet. Han hade en grundstyrka och sökte fysiskt krävande arbetsuppgifter, som hans berättelse snart kommer att visa. Han höll igång även äldre dar. Aldrig tog det emot när det skulle springas ett ärende, och som jag uppfattade det så tog…
-
Morfar bjuder på godsaker
Ovanför morfars skrivbord fanns det en vägghylla. Det kan ha varit en ”stringhylla” men jag är inte helt säker. Hursomhelst minns jag att det brukade finnas en Läkerol Special där. Morfar tog fram asken, knäppte med fingrarna på den och bjöd gärna. Jättegott! Jag skulle gärna köpa en ask av nostalgiska skäl, men tyvärr slutade…
Barfota lejon 