Barfota lejon

Det var första gången sedan jag började arbeta som inte jobbet tog slut. När vinterhuggningen var avklarad var det bara att fortsätta med sommarhuggning. AK-arbeten fanns fortfarande kvar. Ett gäng från Högsjö var i Småland. En av dem skrev till mig och ville att jag skulle skaffa honom jobb. Han hette Arvid Melin. Sommaren 1937…

I slutet av november 1936 reste vi till Åre; det var jag, Frits, Verner Viklund, John Ölund, Valter och Paul Lindén som skulle ut på skogsarbete. Väl framme i Duved möttes vi av två taxibilar. Tre av oss skulle till Nordhallen – det blev Verner Viklund, Frits och jag. De övriga tre åkte till Bodsjöbränna.…

När vi passerat helgerna skrev vi år 1936. Vi var hela vintern sysselsatta med bergssprängning, ett bra arbete vintertid. Det var olympiad i Garmisch-Partenkirchen den här vintern, en riktig segerfest för oss svenskar. 18 kilometer vanns av Kiruna-Lasse och i 5-milstävlingen belades de fyra första platserna av följande: När det började våras fick vi sluta…

Vi var ju fyra pojkar hemma som växte upp. Därför ville jag ha ett arbete så mamma hade färre i maten. Inte förrän på försommaren 1934 fick jag arbete på Brunflovägen i Pilgrimstad i Jämtland, men alla sådana här jobb blev som regel kortvariga och det blev det här också. Vi var fem Högsjöpojkar som…

Ja, här på Selsjövägen blev jag inte så länge; cirka 6 veckor räckte arbetet. Det var ju rena ödemarken, så trivseln var väl inte den bästa. men jag var ju i behov av förtjänst och hemma fanns inget arbete. Här hade vi samsats om ett kök och en spis, både matlagning och sovplatser för så…

Trettiotalet var de fattigas årtionde. Jag vill gärna tala om det här med understöd, eller matlapp som det senare blev. Den som var arbetslös fick stämpla. I mitt fall så gjorde jag det varje onsdag på kommunalhuset i Ramvik. Alla gick – vi var stora skaror efter vägarna. Ett visst tidsfördriv. Som regel började jag…