Barfota lejon

Det finns glada minnen från barndomen och så finns det sorgliga. Sen finns det stunder man ångrar, saker man sagt och gjort, som man skulle vilja radera helt ur minnet. Både från det egna minnet och från den man varit klumpig mot. Nu ska jag avslöja ett sånt. Jag är gissningsvis nio år. Sitter på…

Mormor var den snällaste av människor. Inte ett ont ord om någon, alltid ett leende och en hjälpsam hand. Inte sinnebilden av en tävlingsmänniska. Därför var det lite oväntat och underhållande att se henne spela kort. Tur hade hon. Kanske lite skicklighet också. Och när hon tvålade till en så njöt hon i fulla drag.…

I sovrummet på Ringvägen fanns en hårtork i ett hörn till vänster om fönstret. Då menar jag inte en handhållen hårtork med sladd, utan en redig konstruktion som såg ut att höra hemma på en riktig salong. Med papiljotterna på plats så skulle man dra ner huven och låta håret torka. Handsfree på riktigt –…

Jag har grunnat på en sak. Förekom det någonsin köpekakor hemma hos mormor? Jag tror inte det, i alla fall inte vad jag kan minnas. Det var alltid fest att komma dit och ta del av alla godsaker. Drömmar, rullrån, goda bullar, kokostoppar, mandelmusslor, sockerkakor… You name it. En gång fick vi smaka på nåt…

Dags att rikta strålkastaren på min fantastiska mormor. Jag har en skatt i min ägo; en svart anteckningsbok med register. Den är märkt av tiden och användandet, med gulnade blad och flottfläckar. På insidan av omslaget står det med snirklig skrivstil: Karin Andersson, Åre den 20 mars 1936. Mormors receptbok från tiden på Åre bageri.…