Det kom ett samtal en decemberdag 1999 när jag satt i min lilla etta på 26 kvadratmeter. Från Polisen. Morfar är död. De hade sökt mamma men inte fått tag i henne eftersom de var bortresta den helgen. Det blev min uppgift att ringa henne – jo, hon hade mobil – men inte helt enkelt. Hon satt med bekanta på en restaurang. Jag hörde det glada sorlet och det var tungt att avbryta den trevliga stämningen, men visst vill man veta en sån sak så snart som möjligt?
Morfar besökte mormors grav så gott som dagligen i sju år och det var där, på kyrkogården, som han hittades död. Någon, jag tror att det var en kvinna som bodde i ett hyreshus i närheten, hade sett honom segna ner och sprungit ut för att hjälpa till. Men återupplivningsförsöken var förgäves.
Barfota lejon 
Lämna en kommentar