Det är inte särskilt många ägodelar som jag fäster mig vid, men jag har ett foto på mormor och morfar taget i samband med deras förlovning i Bäckland i december 1938. Det är ett miniatyrporträtt med vacker ram som jag förvarar på väl synlig plats. Förlovningen var en glad tilldragelse får man förmoda, så jag har alltid funderat på varför morfar ser så allvarlig ut på bilden, nästan sorgsen.
En bild ska säga mer än tusen ord. Så jag spekulerar. Han kanske var trött och sliten efter hårt arbete med vägtrummor och skogshuggning. Han kanske inte var helt bekväm framför kameran. Kanske var det kostsamt att gå till fotografen. Jag tror att det togs några fler bilder samtidigt och att det finns några med lättare uppsyn, så han kanske helt enkelt var trött på fotografen. En sak är jag dock helt säker på: det hade inte med den söta flickan till höger att göra. Han hade inte kunnat valt bättre livskamrat.
Vill du ta en tillbakablick på inlägget där förlovningen omnämns så länkar jag in det här:
Barfota lejon 
Lämna en kommentar