Barfota lejon

Karin och jag hade, som jag nämnt tidigare, varit ute och rest och än en gång ville vi ut och se mera av världen. Den här gången blev det Jugoslavien som mål. Den 10 september bar det iväg. Resenärerna var från olika platser. Från Norberg kom de flesta; de övriga platserna var Fagersta, Spånga, Gävle, Forsbacka, Borlänge, Falun, Siljansnäs, Leksand och Insjön. Busschauffören var från Svärdsjö och reseledaren kom från Smedjebacken.

Resan till Jugoslavien gick i stort sett samma vägar som när vi var till Österrike. När man åker buss blir det för det mesta långa dagsetapper. Som längst tror jag vi åkte 68 mil. Väl framme i Portoroz blev vi förlagda i ett hotell som hette Riviera. Här i Portoroz var det olika hotellkedjor med många och stora hotell, allt beläget vid Adriatiska havets norra ände.

Under den tid vi var här var det badning varje dag. Vi var ju långt inne i september men temperaturen var för det mesta 25 + Celsius. Jag var väldigt nyfiken på folket. Vi befann oss ju i Triesteområdet som varit ett av Europas mest oroliga hörn under långliga tider. I alla offentliga lokaler hade man porträtt av marskalk Tito, han räknades som en gud, en befriare för hela nationen under andra världskriget.

Jugoslavien har varit en hårt beprövad nation med många små stater och många krig. Under hundratals år var landet i turkarnas välde, vilket medförde stor utarmning. En bekant till oss – Maj Harnesk – har gjort anteckningar varje dag av Jugoslavienresan.