Morfar var sinnebilden av en arbetare med såväl yrkesstolthet som yrkesskicklighet. Han hade de rätta attributen; matdosan i plåt och den gröna väskan med läderremmar som placerades i garderoben i hallen när den inte var på jobbet. Nätbrynja under tröjan och vanligtvis en keps på huvudet. Oftast småvisslandes.
I telefonkatalogen stod det ”Oliver Fredriksson, tråddragare”. Jag tyckte det lät coolt och minns ett studiebesök i tråddrageriet där han arbetade. Han guidade oss igenom den delen av fabriken och pratade med gamla arbetskamrater. En ganska mörk, varm och bullrig miljö. Imponerande.
Ordförklaring är kanske på sin plats. Enligt SAOB: ”Tråddragare sköter en eller flera maskiner (dragbänkar) i vilka ståltråd bearbetas till önskade dimensioner genom dragning.” Men när jag tänker på hans otroligt innehållsrika arbetsliv beskriver titeln i telefonkatalogen bara en bråkdel av allt han uträttade. Mångsysslare? Kameleont? Eller kort och gott en arbetare som alltid gjorde sitt bästa oavsett uppdrag.
Barfota lejon 
Lämna en kommentar