Morfar var mån om sig, det visste jag, men ändå blev jag överraskad när han berättade om hur han vårdade sina fötter. Han visade vilken ritual han brukade köra – olja ingick i rutinen – och han såg så nöjd ut när han konstaterade att han hade mjuka och sköna fötter. Inte precis vad man väntar sig av en pensionerad skogshuggare/stålverksarbetare, men vad vet man egentligen?
Men det var inte bara de egna fötterna som fick omsorg. Det hände mer än en gång att han, när han varit på en nattlig sväng till toan, kikade in i vardagsrummet där vi sov över i bäddsoffan. Jag hörde ljudet av hans tassande steg mot heltäckningsmattan och sen kände jag hur han stoppade om mina fötter. Det spelade ingen roll att jag var en bra bit över 20 och ville ha dem utanför täcket eftersom de vanligtvis är så varma. Sån omtanke går inte att motstå.
Barfota lejon 
Lämna en kommentar