Morfar tyckte om att bada. Jag minns hans fina röda badbyxor och hur han flöt på rygg. Det var bara händerna som rörde sig en smula och det såg så härligt avslappnat ut. Men han uppskattade också lek och bus, som den gången då han var med ner till båthamnen i byn. Jag visade stolt att jag kunde stå på händer i vattnet och simma under ytan. Han fick ställa sig lite bredbent och så simmade jag igenom. Det tyckte han var bra gjort.
Jag vet inte om han var lika nöjd med mig när vi var på ”ön” och fiskade. Jag tyckte att min teknik med metspöt var genialisk för jag fick ut flötet långt. Jag svingade spöt bakåt och sen framåt i en båge och – plums. Perfekt. Tills jag fastnade med kroken i ett träd – en björk – bakom mig och morfar fick ordna till det hela. Okej, en gång är ingen gång, så jag fortsatte på samma spår. Svisch, svisch. Men så bara svisch, så satt jag fast i trädet igen. Pinsamt. Det fick bli ett strategibyte, bort från högrisksporten som jag uppfunnit. Vem vet vad (eller vem) jag kunde ha fått på kroken?
Barfota lejon 
Lämna en kommentar