Del 21 – Livet som tråddragare

Det här hände 1948: Elsa Brändström, ”Sibiriens ängel”, avled i mars nära 60 år gammal. Den nya judiska staten Israel har den 15 maj proklamerats. Nils Poppe fyller 40 år.

Jag berättade lite om Fagersta tidigare, bland annat hur bebyggelsen och vägarna var. Nu ska jag tala om hur det var på jobbet. Fagersta AB som det heter i dag och det Fagersta som fanns 1948 har ingen som helst likhet, det är en helt ny industri. Gamla ”martängen” var kvar; hejarsmedjan, värmebehandlingen, rördrageriet och hyttan – allt är borta nu. Jag skall väl inte glömma bort gamla trådverket heller, det var det mest sevärda för besökare. I dag finns två stålverk av stora mått, Europas största rörverk, seco och secorock. Fagersta har ett nytt stort bethus. Här betas tråd, kolstål och rostfritt. När jag började mitt arbete i tråddrageriet blev jobbet tråddragare. Det vanns dragbänkar som var kontinuerliga med 4 à 5 block, samt bänkar med enkeldrag av samma storlek. Ackorden var individuella och mycket låga, så det var ett väldigt kämpande för dagpenningen. Bullret så starkt att det var svårt att tala med varandra. Alla motorer var placerade inne i lokalen. Ingen företagshälsovård förekom på den tiden och inga skyddsombud som påtalade fel och brister.

Det som besvärade mig mest var arbetstiderna. Jag gick tvåskift. Första skiftet började tjugo minuter i 4 på morgonen och slutade 12, och andra skiftet från kl. 12 till tjugo minuter över 8. Barnen skulle ju i säng på kvällarna innan jag kunde tänka på att lägga mig. Det var jag tvungen till för att kunna sova så fort som möjligt. Skall man upp före kl. 3 blir det som regel inte många timmar sömn. Det värsta av allt var att vi gjorde springskift. Den som hade haft förmiddagsskift gick ut på natten mot lördag och den som hade haft eftermiddagsskift arbetade lördag förmiddag. Allt detta hoppande berodde på att ingen ville jobba till tjugo minuter över 8 på lördagskväll. När veckan var tillända var jag så trött så jag satt och sov i fåtöljen om vi också hade främmande. Förtjänsten var heller inte stor. År 1950 var min inkomst 6 217 kronor så jag fick ut och skaffa fritidsjobb för att bättra på inkomsten.

Tage började i skolan 1949. Det var i en träskola som var belägen efter vägen till Semla. På den platsen där skolan var har man byggt stålverk 2. Allt är förändrat från den tid vi kom till Fagersta. Mellan Fagersta och Västanfors låg Norrby gärde. Det bestod av åkermark utan bebyggelse. Det första som byggdes där var lasarettet. Norberg hade varit huvudort förut och haft hand om sjukvården. Sedan har det mest byggts bilverkstäder på den återstående tomtmarken. Det var mera gemyt i Fagersta förr. På gamla torget var det alltid midsommardans för stora och små. På Semla dammsjö, där var vi och åkte skridskor på vintern. Sommartid var vi ute på promenader kring sjön. I dag finns inte sjön längre. Fagersta AB har fyllt igen den med betsyror. Den ligger som en varböld mitt i skogen.

Lördagen den 18 augusti 1951 slopades ransonering av kaffe. Första kafferansoneringen började i mars 1940 till oktober 1945. Den senaste ransoneringen började i mars 1947. Detta var sista kortbelagda varuslaget från krigstiden. En stor oroshärd under 50-talet var Koreakriget. Kung Gustaf V dog den 29 oktober 1950. Samma år inträffade också raset i Surte; 34 hus flyttades och 300 blev husvilla. Oslo fyller 900 år. Riksbanken har höjt diskontot; inlåningsräntan blir 4 %.

Ett svar till ”Del 21 – Livet som tråddragare”

  1. Innehållsrikt och intressant!
    Trots arbetstiderna gjorde vi många roliga små utflykter med familjen. 🌞 /Kerstin

    Gilla

Lämna en kommentar