Barfota lejon

Ja, så var vi inne på 40-talet, ett årtionde som skulle förändra mitt liv och leverne rätt så märkbart. Om jag börjar med ofreden utanför Sveriges gränser – kriget hade kommit oss närmare. Det var krig mellan Ryssland och Finland, det så kallade vinterkriget. Sverige engagerade sig rätt påtagligt. Vi hade en frivilligkår med vid fronten. Barn från Finland togs omhand i Sverige. Mat och kläder sändes även dit. Mottot var: Finlands sak är vår.

Vintern var onormalt kall. Norra Skandinavien och Finland hade konstanta temperaturer nedåt – 40 grader Celsius. I Nordhallen var kylan besvärande. Att gå genom byn var inte lätt; det var värst att andas. Lennart och jag skulle hugga kastved åt Anders Andersson vid Björbäckskojan. Vi hade kört fram långved förut så det var bara att kapa och klyva. Om kojan inte funnits hade vi inte klarat av det. I högst en halvtimme kunde vi vara ute, sen var det att gå in och värma sig.

I slutet av januari fick jag jobb i Rennberg, en avverkningsplats som varade i tre år. Det var två jordbruk med mycket skog som såldes till Tegefors verk. Skogen var tämligen orörd så det fanns massor att ta av. Vi hade storkocklag med två kockor. När vi var som mest var det 27 man vid borden. Maten levererades till nedsatt pris av en affär i Duved. Kött skaffade vi genom att köpa hela djur och slakta själv. Alla trivdes kring matboden. På kvällarna satt vi och lyssnade på en gammal radio. Alla skulle höra hur det gick med kriget i Finland. Karelska näset och Sallafronten, här utkämpades stora slag. Vintern förflöt med kyla och mycket snö. Alla längtade till våren. Skogsarbetet var tungt och besvärligt utan all denna snö och kyla. Karin var på Årebageriet och arbetade, men lördag och söndag var vi tillsammans hemma i Nordhallen.

När våren började nalkas och vi kom till april månad hände något fruktansvärt. Den 8 april invaderade tyskarna Danmark och Norge. Tyskarna hade spioner och sabotörer överallt. När landstigningsfartygen anlände var det lite eller inget motstånd. I Norge där bildades motståndsgrupper som störde tyskarna hela återstoden av kriget. Nu var Sverige avstängt från yttervärlden. Exporten stannade av och importen likaså, med vissa undantag. Man kunde av de krigförande få fri lejd för vissa förnödenheter. England och Frankrike hade för länge sedan förklarat krig med Tyskland. Snart var det bara Sverige och Schweiz i hela Europa som inte var indragen i kriget. Finsk-ryska kriget slutade på våren 1940. Finnarna fick avträda en massa landområden.

I detta ofredens år förenade Karin och jag våra livsöden. Vi vigdes i Åre midsommarafton 1940. Tidigare hade vi varit till Östersund och köpt möbler. Ett rum och kök i Karins föräldrahem skulle tills vidare bli vår bostad. Efter att ha levt i kappsäck en stor del av livet blev ju förändringen stor. Karin hade gjort så mysigt. Vi trivdes och planerade för framtiden.

När vi kom en bit in på sommaren blev jag inkallad. Jag var ju frikallad i fredstid och följaktligen outbildad soldag. Av den anledningen fick jag sex månader på en gång. På ett gammalt mejeri i Ångsta, söder om Östersund, där skulle vi utbildas till dugliga soldater. Som allt annat så gick den här tiden också. Till jul 1940 var det muck.