Ibland tittade vi på sport tillsammans. En fin tradition var backhoppningen i Garmisch-Partenkirchen om vi hälsade på över nyår. Vi upplevde tiden både före och efter V-stilens intåg. Finländare, österrikare och Boklöv. Våghalsiga män som kastade sig utför 90-metersbackar utan darr på manschetten. I träskålen fanns mandlar och nötter och en tång att knäcka dem med. Nog så utmanande.
Ett särskilt sportminne bubblar upp till ytan, men den här gången var det friidrott, eller möjligtvis gymnastik. (Tur att det inte är jag som skriver memoarer.) Hur som helst. Morfar måste ha varit på ett riktigt spralligt humör, för plötsligt tog han över showen och blev expertkommentator. Muntra tillrop och inspel. Den ena roliga iakttagelsen efter den andra. Jag har alltid gillat att kolla på sport, men nu fick det ett helt nytt underhållningsvärde.


Lämna en kommentar